Det börjar bli ljust där ute redan och jag har inte ännu ens gått och lagt mig. Iofs är det inte så stor skillnad nu när det är sommarlov och dessutom är ju inte min kära mamma hemma så hon kan inte heller klaga på någonting. Det är otroligt skönt men jag vet att hon har rätt när hon säger att man behöver sömn för att orka.
Hur kommer det sig att jag inte alls känner mig sömnig fast jag vakat i en hel del timmar och klockan närmar sig kvart över 4 på morgonen? Borde man inte vara trött nu då? Men jag är inte det.
Gud så jag satt och grät när jag och lillebror tittade på Chris Benoit Tribute Show idag. Det var verkligen hjärtskärande att se alla dessa tuffa fribrottare sitta där och hålla in tårar medan de berättade hur bra människa Chris Benoit var.
Mest grät jag nog när Edge (som för övrigt är den jag avgudar mest!) satt där och berättade hur han har tre som han kan prata med och nu är två av dem döda. Hans ögon var fulla av tårar och han grät. Där satt jag och grät med honom.
Lite visste de att efter 26 timmar skulle de få veta att Chris Benoit dödade sin fru och barn och sedan sig själv. De kom poliserna fram till.
Så där stod sedan Vince McMahon och bad om förlåtelse över Tribute Shown. Över att en mördare fått en Tribute Show.
DET ÄR SÅ UNDERLIGT!
Min lillebror är väldigt van vid att jag gråter när någon annan gråter eller när någon dött. Det är bara så, jag kan inte låta bli. Jag låter tårarna rinna helt enkelt.
Och imorgon så kommer Q hit och jag kan verkligen inte vänta. Jag får träffa henne IRL.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar