"men jag är inte tonåring så det skall gå bra denna gång"
Såhär tänker jag när det kommer till min nya start som snart har sin premiär. Evig optimism? Positivt tänkande är ju alltid det som varar längst (?). Så länge det finns liv finns det hopp.
Så sägs det väl, men är det sant?
Det kan jag inte svara på precis nu. Jag har inte svaret. Men jag vill verkligen tro på det.
Jag vill tänka positivt. Negativt tänkande har aldrig lett någonstans och det är bara väldigt onödigt.
Mina eviga nya starter. Denna gång blir allt bra. Denna gång är inte likadan som alla andra gånger.
DENNA gång blir jag en annan och nu människa.
Och vad har hänt varje gång?
Jag faller. Jag går i tusen bitar och varje gång är det bara mera bitar att plocka ihop. Vad händer sen när bitarna är så små att jag inte mera kan plocka ihop dem?
Berätta åt mig. Ge mig ett råd kära vänner.
Säg åt mig att allt kommer bli bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror nog att allt kommer bli bra. Jag har också funderat på det där med hopp och jag tror faktiskt att så länge det finns liv så finns det hopp. Man hoppas ju att det ska bli bra, även om man kanske inte tror att det kommer bli bra. Men det blir det, ska du se :)
Man läser en bok och glömmer bort det.
Nejmen, usch, jag vet inte. Man kanske inte behöver begränsa sig själv genom att starta på nytt hela tiden. Och negativitet är det enda som leder till att vara positiv så man ska nog aldrig förbjuda sig själv att vara negativ.
Det finns inget som säger att allt blir bra. Men du finns för att göra det bra. Inte som evig optimist, utan som dig själv. Det borde alltid vara en trygghet att veta att man har sig själv.
Skicka en kommentar