Bowling om en riktigt liten stund. Hur underbart blir inte det.
Och pappa svarade äntligen i sin telefon. Nu kan jag andas igen och inte tro på det värsta. Hemskt att inte få tag på honom på ett par dagar. Svararen hela tiden.
Men nu är allt bra. Solen skiner.
Imorgon vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar